Idag var det bara jag och en till på jobbet. För två var sjuka och en har fortfarande semester. På ett sätt var det ganska lugnt och behagligt, men på ett annat sätt var det jobbigt. Jag kände en helt annan press än jag brukar att vara social och behöva komma på saker att prata om. :S I vanliga fall sitter jag mest och lyssnar på de andra och kommer med inpass någon gång ibland...men det fungerar ju inte riktigt när man bara är två personer. :P Så förmiddagsfikat blev en riktig utmaning. Men jag tror att det gick ganska bra...vi pratade bland annat om syrrans och min kommande Göteborgsresa. :)

 

Jag gick en sväng förbi syrran på hemvägen...och blev kvar i fyra timmar. :O För hon började prata om en serie som gick på teve när vi var yngre - och lättpåverkad som jag är ville jag förstås genast titta på den. Så vi avverkade hela första säsongen innan jag kunde gå hem. :P

 

 

Fobisk ringde när vi hade cirka fem minuter kvar att se. Det är andra gången vi pratar i telefon sedan han åkte härifrån igår kväll. Och det känns bra. :) Visst vrålar Ångestmonstret inom mig (och överöser mig med livekritik som värsta sportkommentatorn - "nu är du för tyst, nu är du för tråkig, nu låter du otrevlig, nu borde du ha sagt det där, du borde INTE ha sagt det här"), men det är okej att det gör det. För Fobisk vet om det och förstår det. Och därför känns inte det där vrålandet riktigt så hotfullt som det brukar göra. :thumbup:

 

Vi ska ses igen den 17 augusti. Också ett jävla datum (L's och min årsdag). :bigeyes: Men jag kan behöva något trevligt att göra den dagen. Precis som den 10 oktober (L's födelsedag) - då åkte jag ju till Stockholm och medverkade i en filminspelning hela långa dagen. Den här gången blir det livemusik på en småländsk bakgård. Det blir nog jättebra. :thumbup: