Jag messade med JJ igår kväll, och jag skrev till henne att jag inte kan somna utan Imovane. Sedan lade jag mig ner och somnade - utan Imovane. Tror jag. :question: För jag är faktiskt inte helt säker på om jag steg upp och gick till medicinskåpet eller om jag låg kvar i sängen. Hur sjukt är inte det?! Och det är inte första gången det händer heller.

 

Nåväl. Somnade gjorde jag i alla fall. Och drömde mardrömmar. :( Jag drömde att jag åkte till San Francisco (vilket jag verkligen vill göra någon gång). Men jag fick inte lämna flygplatsen. Jag sattes, tillsammans med en massa andra resenärer, i ett inhägnat område. Asfalt, basketkorgar, träd och trasiga parkbänkar - det kändes som rastgården på en anstalt, eller något. :S Sedan utsattes vi allihop för korsförhör, och man sökte igenom vår packning. Allt för att se om vi var "värdiga" och "lämpliga" att få vistas i USA eller om vi skulle skickas tillbaka till Europa. Jag var en av dem som inte fick stanna. På grund av mina många mediciner, på grund av min sexuella läggning, på grund av min inte helt perfekta engelska, på grund av min oförmåga att hantera pressade situationer vilken gjorde att jag inte riktigt klarade av att förmedla de bakomliggande motiven till mitt besök i landet. Nästan alla mina medresenärer fick stanna - men inte jag.

 

Jag vaknade upp helt förlamad av ångest. Det tog en bra stund innan jag kunde lugna ner mig. Inte för att jag tror att det verkligen går till sådär när man åker till USA. Men känslan av att inte duga, inte räcka till, bli dömd och bortvald och utestängd...den känslan gör mig verkligen illa. :(