Shit, vilken puls jag har nu!! Jag svarade precis i telefon. Det ringde nerifrån porten, och jag lyckades faktiskt fokusera tillräckligt mycket för att både höra vad människan hette, säga välkommen och trycka på portöppningsknappen. Men när personen ifråga gått uppför trapporna och kom och ringde på kontorsdörren, då svek modet och jag sprang och gömde mig och lät en kollega öppna istället.

Men jag tänker inte låta mig nedslås av det. Herregud, ett steg i taget! Jag SVARAR ju i alla fall ibland när det ringer nu. Får vara nöjd med det i nuläget. :)