Jag vet inte vad som tär hårdast på mig denna söndag - rastlösheten eller mensvärken. Hur som helst sitter jag mest och väntar på att timmarna ska gå och kan inte ta mig för någonting överhuvudtaget. Det är ett under att jag både lyckats tvätta och gå och handla och göra matlådor idag. Men det var ju i förmiddags. Nu bara sitter jag. Och väntar. Om lite mer än en timme kommer min stödperson, jag hoppas att hon kan rycka upp mig ur detta vakuum. För jag skulle vilja städa lägenheten, jag skulle vilja skriva på någon av romanerna, jag skulle vilja börja med nästa uppgift i etnologikursen, jag skulle vilja bädda sängen...men jag verkar inte klara av att göra någonting alls just nu. Till och med att ligga och läsa Hungerspelen känns som en prövning. (Behöver jag tillägga att jag hatar söndagar?)