Igår kväll domnade jag bort i Imovane-dimmor. Jag blev tvungen, för timmarna bara gick medan jag låg där utan att kunna somna och till slut fick jag nog av sömnlösheten och travade iväg till medicinskåpet. Och om jag inte minns fel är det andra lördagen i rad som det händer.

 

Jag vet att chefen skojade när han frågade hur jag ska klara av julledigheten och föreslog att jag ska ägna de lediga dagarna åt att lära mig de nya dataprogrammen vi ska börja använda efter nyår. Men visst ligger det en hel del sanning i det. Jag klarar uppenbarligen inte av att vara ledig, jag håller på att gå under av rastlöshet. Se bara på mina Ångestsöndagar - och nu även mina Imovane-lördagar! :O