Det blev en paus igår, mellan det att jag gick från Körsbärsdalen och tills jag skulle träffa Livrädd utanför bion. Så jag gick på stan. Vilket inte var en särskilt bra idé - det var vansinnigt sinnessjukt äckligt mycket folk där! :bigeyes: Jag blev stirrig som fan och fick svårt att andas och kunde inte fokusera på någonting alls. Jag irrade runt som ett stressat djur utan att hitta någonstans att ta vägen och gömma mig.

 

Så jag ringde till mamma. Och med hennes röst i örat kändes det lite bättre. Jag irrade fortfarande runt och var stirrig, men jag kände mig inte riktigt lika skräckslagen längre. :thumbup:

 

När jag tröttnat på att irra runt mellan olika affärer, satte jag mig på en bänk inne i Filmstaden. Och mamma höll mig sällskap ända tills jag upptäckte att tjejen som suttit på bänken bredvid min glömt kvar sin mobil där. :O Då sa jag hej då till mamma och gick och lämnade in den där mobilen till biopersonalen. Fråga mig inte hur jag vågade det, för det fattar jag knappt själv. :question: Det gick liksom på ren instinkt - Dukig Flicka-syndromet tog över innan rädslan hann göra sitt inträde i min hjärnas kontrollrum.

 

Men efteråt satt jag och grämde mig. Varför gick jag inte in i den där mobilens telefonbok och bläddrade fram någon kontakt i stil med "Mamma" och ringde för att tala om var mobilen kunde återfinnas? Eller varför lämnade jag den inte till de två poliserna som kom gående efter att ha eskorterat en alkis ut från byggnaden? Hur vet jag att tjejen kommer få tillbaka sin mobil nu?! Eftersom hon faktiskt aldrig var inne på bion, utan bara satt och väntade utanför på två andra tjejer, är det ju knappast troligt att hon går till biopersonalen och frågar efter sin telefon när hon upptäcker att den är borta. :S

 

Jag borde kanske ha tagit mobilen och sprungit efter henne, det hade jag hunnit eftersom jag upptäckte mobilen strax efter att hon gått - om jag nu bara vetat hur hon såg ut. För eftersom jag sällan tittar direkt på människor, lägger jag typ aldrig märke till hur de ser ut. Jag tror att den här tjejen var i min ålder - men hon kan ha varit äldre också, eller yngre. Jag tror att hon hade en röd jacka på sig - eller om den nu var svart...eller någon annan färg. :question: See my problem? Måtte jag aldrig bli kallad som vittne till någon rättegång någon gång...

 

Men en tjej lade jag faktiskt märke till medan jag satt där och väntade på Livrädd. För det var som om en ängel kommit nedstigande till mig. Hon var blond (självklart, typ 90 % av de tjejer jag faller för är ju blonda) och hade svarta och röda rosetter runtom bak på huvudet, och från dem böljade korkskruvslockar ner på ryggen. Hon hade en grön jacka och svartvitrandiga leggings och svart kjol/klänning och svarta kängor och hon var så himla vacker... :blush: Vad fan var det inte hon som tappade sin mobil för?! :P