Idag har jag suttit i två olika möten i Körsbärsdalen.

 

Det första visste jag om i förväg, jag hade själv skrivit in det i kalendern och allting. Jag var himla nervös, för jag hade aldrig träffat den här människan förut och jag visste inte om jag skulle kunna svara på alla frågor hon kunde tänkas ha. :bigeyes: Men hon var hur trevlig som helst och jag tror att vi lyckades räta ut de flesta av frågetecknen faktiskt. :thumbup: När hon hade gått smet jag lycklig och lättad in i badrummet och utförde en liten segerdans innan jag fortsatte jobba. :P

 

Det andra mötet kom väldigt oväntat. Jag stod i kopieringsrummet och strimlade papper när chefen kom och frågade om jag hade tid att komma in till honom en stund. Klart jag hade det. :) Men när jag kom in dit satt det redan en kille där. :O Så då stannade jag till i dörröppningen och tvekade lite. Men han visade sig vara från försäkringsbolaget, och skulle diskutera några saker tillsammans med chefen och mig. Han pratade om vad som händer rent ekonomiskt om jag skulle dö(!) och i vilka lägen olycksfallsförsäkringen gäller och så vidare. Det kändes lite märkligt att sitta och diskutera mitt frånfälle, men annars var det helt okej. :P Han nämnde även något om pensionssparande, men tillade att "det blir ju inte aktuellt förrän du är tillsvidareanställd, så det får vi prata mer om nästa gång jag kommer hit".

 

Tänk att en så liten kommentar kan göra en så himla lycklig! :D Min logiska sida är visserligen redan rätt övertygad om att jag kommer bli tillsvidareanställd från och med 1 november...men min känslomässiga sida (den största sidan alltså) söker ständigt nya hintar/bekräftelser/bevis på att det är så.

 

Jag vill alltid alltid ALLTID stanna i min fina trygga Körsbärsdal. :) Bilder från Bröderna Lejonhjärta (Sverige 1977).

 

Nu är det bara två veckor kvar tills jag ska till Stockholm på bokslutskurs och bo på superfint hotell i fyra dagar. :D Det kom ett påminnelsemejl om det idag (som om jag skulle glömma bort något så viktigt!) och där stod bland annat att man skulle meddela om man har några allergier eller behöver annan specialkost. Oh my..., tänkte jag. Jag tvekade jättelänge innan jag i ursäktande men samtidigt skämtsamma ordalag redogjorde för min lååånga lista med allergier samt upplyste om att jag är vegetarian och att jag varken dricker kaffe eller någonting med kolsyra i. Jag fick ett vänligt svar om att det säkert skulle kunna ordnas - med tillägget "hoppas jag"... :P