Jag är klädd i pyjamas, jag stinker svett och mitt hår står åt alla håll. Det är alltså tillståndet jag befinner mig i när det ringer på dörren. :S Jag tänker först att det kanske är syrran, men så kollar jag på klockan och drar slutsatsen att det inte är det. ;) Jag tassar fram och spanar i tittögat - och ser en fullkomligt främmande tjej. Jag står en stund och tittar på henne, väntar på att hon ska gå därifrån. Men det gör hon inte. Hon ringer på en gång till. Och då känner jag mig faktiskt manad att öppna. För man ringer väl inte på hos en främling strax efter åtta på söndagmorgonen om det inte är något viktigt? :question: Och det är viktigt, hon glömde sina nycklar i tvättstugan igår kväll och nu är de borta. Jag lugnar henne med att jag hängt upp dem på anslagstavlan, och så följer jag med henne ner för att visa. Och hon tar lättad emot dem och skyndar därifrån. Och jag återvänder hem till lägenheten, sliten mellan skamkänslorna över mitt ofräscha yttre och den glädjesprittande stoltheten över att ha kunnat (och vågat) hjälpa en annan människa.