Herregud, jag börjar nästan gråta! Jag är inte ledsen - tro inte det, för all del! - utan jag är SKITGLAD! :D Jag var nyss inne hos chefen. Möte med stängd dörr, bister uppsyn, prat om företagets dåliga ekonomi...och jag blev mer och mer inställd på ett NEJ...och så säger han att han gärna vill ha mig kvar här, i tre månader till att börja med och efter det får vi ha en utvärdering och se vad vi ska göra med framtiden. "Jag känner att jag behöver dig här", sa han till och med. Han var så försynt, verkade skämmas över den "låga" (i min värld skyhöga) lönen han erbjöd mig och sa att han förstod om jag hade större planer än att stanna på hans kontor...men herregud, det är ju precis här jag vill vara! Här och ingen annanstans. Jag har hittat hem. Och jag är så himla glad! :D