Fri från oro, ångest och fobier

Igår bestämde jag mig för att läsa en av de X antal självhjälpsböcker som stått och samlat damm i bokhyllan i X antal år. Ett av kapitlen handlade om social fobi och det var riktigt bra. :thumbup: Jag skiftade mellan att fyllas av ångest (när det stod om ångesthierarkier och exponering vilket fick mig att tänka på anställningsintervjuer och annat obehagligt) och av hopp (när det stod om att börja liten skala och inte ge sig på den tuffaste utmaningen först och att inte se det som ett misslyckande om det inte går så bra första gången).

Det slutliga målet är att jag ska klara mig igenom en anställningsintervju och känna att det gick bra och att jag kan vara nöjd med min prestation (och inte rusa hem och gråta och trycka i mig tabletter).

Men som sagt, det är inte så lämpligt att börja med den tuffaste utmaningen för det gör bara att ångesten vidmakthålls och förstärks (no shit). Så jag bestämde mig för att köra en lightvariant idag. :) Jag ska gå till biblioteket och låna några böcker - och om jag inte hittar vad jag söker ska jag gå till informationsdisken och be om hjälp. Dessutom (som om det inte räckte med det) ska jag hålla huvudet högt på vägen dit och försöka att titta på människor istället för att stirra ner i marken och gömma mig i musiken från min mp3.

Och som om inte detta vore nog... Jag har bestämt mig för att göra något riktigt bra av min (förmodligen) sista studietermin. Jag måste sluta sitta hemma och deppa och känna mig misslyckad över att jag inte är med på bilderna från när mina gamla klasskamrater tog magisterexamen i somras och att de en efter en får prestigefyllda jobb medan min yrkesframtid är lagd i mörker.

Facebook är bra till mycket, men till att höja mitt självförtroende är det rätt kasst.

Så igår kväll bestämde jag mig. Jag ska ta min magisterexamen och jag ska göra det vid min gamla högskola. Vilket innebär att jag måste återvända till Kristianstad. :| Det känns obehagligt, men jag tror att jag är redo nu (och förresten är det ju inte förrän sent i vår). Min psykolog på ungdomsmottagningen där sa vid ett av våra sista möten innan jag flyttade förra sommaren att jag någon gång borde återvända och "reclaim the city". För stan tillhör inte L och det finns andra känslor att förknippa den med än sorg och smärta och ångest.

Så jag har gjort lite ändringar i min anmälan till vårterminen;