Jag har gråtit. Jag har hyperventilerat. Och jag är fortfarande så upprörd att jag skakar.

Jag fick min handlingsplan från Arbetsförmedlingen med posten idag. Den går i princip ut på att jag får klara mig själv. Jag ska på informationsmöte om Jobbgarantin för ungdomar på måndag (men som framgår av tidigare inlägg är det inte ekonomiskt möjligt för mig att leva på den ersättningen istället för studiemedel, så det är alltså inte aktuellt). Från och med nästa vecka slussar Arbetsförmedlingen över mig till en jobbcoach, som kommer att stötta mig fram till jul ungefär. Och om jag i mitten av januari fortfarande inte fått ett jobb kommer Arbetsförmedlingen att kalla mig till ett nytt möte.

Men det allra värsta är det de skriver om mitt stödbehov;
"Malin har viss funktionsnedsättning som begränsar henne exempelvis vad gäller att ta telefonkontakter. På grund av detta bedömer Arbetsförmedlingen att Malins chanser på arbetsmarknaden skulle öka med stöd av en jobbcoach."

That's it liksom.