Propavan och Zopiklon samarbetade för att ge mig elva timmars ostörd sömn inatt. Det var jätteskönt, men idag känner jag mig helt förstörd. Avtrubbad, vinglig och med en sprängande huvudvärk. Men hellre det än att vara fylld av ångest.

Katter är kloka djur. Min lilla kisse har, för en gångs skull, inte stört mig en enda gång inatt. När jag vaknade förut låg hon intill mig och spann och ville bli klappad. Tittade på mig med sina kloka kattögon som för att säga att "det kommer bli bra, matte, det kommer bli bra".