Inatt gjorde jag något jag inte brukar göra. Jag låg och läste - ända till midnatt! Kan inte minnas när jag senast gjorde det. När jag var yngre läste jag ofta till långt in på nätterna - ibland ända till morgonen! - men nuförtiden är jag så trött av mig och har en helt annan dygnsrytm, så det brukar sällan bli senare än halv tio-tiden.

Men inatt läste jag alltså till tolv. Det hade jag inte tänkt göra, men boken jag hittat i bokhyllan var så fängslande. Och hemsk - extra hemsk, med tanke på att det var självupplevt. Allt det vidriga hade faktiskt hänt i verkligheten. En tolvåring som kidnappades och hölls inspärrad som sexslav åt en psykopat och seriemördare. Att det kan finnas så sjuka människor som Marc Dutroux. Jag kan inte fatta det.



Jag kan heller inte fatta att jag aldrig hört talas om denna hemska historia förut. Men det är klart, jag var bara åtta år när psykopaten greps. Och jag hade (och har fortfarande) en rätt överbeskyddande mamma som inte lät mig titta på nyheterna när jag var liten. Och det var nog bra.