Jag känner mig väldigt rastlös idag och jag vet precis varför. Den stora filminspelningsdagen närmar sig. Om mindre än tre dygn kommer jag att anlända till inspelningsplatsen, alldeles ensam ska jag åka till en stockholmsförort där jag aldrig tidigare satt min fot och tillbringa bortåt elva timmar tillsammans med vilt främmande människor och dessutom bli filmad.

Och detta är alltså inget jag är tvingad till, det är något jag - otroligt nog - gör av egen fri vilja.

Det är många veckor sen jag skickade in min ansökan och då kändes det mest kul och spännande, lite läskigt förstås men mest roligt. Men NU, när det börjar närma sig...nu är jag fullkomligt livrädd. :bigeyes: Vad fan har jag gett min in på?! Hur tänkte jag när jag anmälde mig till det här? Hur kunde jag ens komma på tanken att utsätta mig för så många obehagliga moment på en och samma gång utan att ens vara tvungen till det!

Antingen drabbades jag av ett ögonblicks positivt tänkande, eller så var jag bara jäkligt naiv, eller så var det min självdestruktiva sida som tittade fram... Jag vet inte, men nu är det som det är. Och jag tycker faktiskt fortfarande att det ska bli kul, det känns jättespännande att få göra det här. Men läskigt...skitläskigt!