Efter morgonens misslyckade kontaktförsök med bemanningsföretaget ringde jag inte upp igen, utan skickade ett mejl (fegis-fegis-fegis) där jag bad min kontakt ringa upp mig när hon får möjlighet.

Och medan jag ändå bara sitter här, timme ut och timme in (okej, jag sov faktiskt bort en stor del av förmiddagen) och bävar inför telefonsamtalet som aldrig verkar vilja komma, kan jag ju passa på att dela med mig av en revolutionerande upptäckt jag gjort.

Omfattande forskning (okej, ett mejl jag fick igår) får mig nästan att dra slutsatsen att samtliga anställda på Arbetsförmedlingen kanske trots allt inte är ondsinta robotar, det kanske rentav finns några mänskliga exemplar bland dem.

Såhär skrev min handläggare till mig igår:



Så jag FÅR fortsätta vara inskriven. Jag kanske till och med kommer få HJÄLP. Kors i taket, än är undrens tid inte förbi. :P