Jag har väntat typ hela dagen på att människan från bemanningsföretaget skulle ringa upp (som han lovade att göra). Jag är både lättad och besviken över att han inte har ringt. Får se om han ringer imorgon istället...

Under min olidliga väntan har jag tagit till mig kritik från läraren på skrivarkursen, och gjort vissa korrigeringar av mitt manus. Hon tyckte att jag borde ha mer referenser till miljön, så att man verkligen fattar att det utspelar sig i San Francisco och inte någonstans i Sverige (eftersom jag skriver på svenska). :S

Jag har aldrig varit i San Francisco (men jag vill åka dit!). Jag har överhuvudtaget aldrig varit i USA. Jag har bara varit utanför Sverige en handfull gånger - och då inte längre bort än till Danmark. :P Men med hjälp av Google och en resepocketbok (finns det ordet ens?!) har jag nu fått till några förhoppningsvis någorlunda autentiska beskrivningar.

Och med hjälp av Taylor förstås. Inte för miljöbeskrivningarna då, utan för känslan i texten. Har lyssnat på samma låt hela jäkla dagen idag...



Imorgon kommer min stödperson hit (om hon törs, jag vet inte hur hon känner inför att besöka en hostig, snörvlande feberpatient), och så ringer de från bemanningsföretaget (kanske), och så fortsätter jag med mina San Francisco-beskrivningar (definitivt)...

Godnatt!