Inatt fick jag se Breaking Dawn tillsammans med en vuxen publik (15 år och uppåt). Idag öppnade biograferna upp för småungarna (11 år och uppåt). Och jag längtade så mycket efter att få se filmen igen, att jag gick på dagens allra första visning. Korkat nog.

Det fullkomligt drällde av småbarn där (jag tror inte ens att alla var så gamla som 11 år). Som fnittrade...och kommenterade...och GALLSKREK. Så fort någonting var äckligt/otäckt/spännande/whatever så blev det ett jävla liv i salongen. Bara det faktum att filmen överhuvudtaget började, att texten "Breaking Dawn part 1" dök upp på duken, räckte för att ungarna skulle börja skrika (jag tänker inte ens gå in på hur det blev när man fick se Jacob eller Edward utan tröja).

Tack och lov satt jag bredvid en vuxen kvinna, kanske i 35-årsåldern. Och vi suckade och skakade på huvudet i samförstånd. Hade jag varit tvungen att sitta bredvid en skrikande, fnittrande liten unge...då hade jag fått psykbryt på allvar. Nu var det bara på gränsen.

Åååh, jag som blev så glad när jag fick höra om 15-årsgränsen! Jäkla Kammarrätten som ändrade det. :mad:

Det är bara att hoppas att ungarna lugnar ner sig lite när filmen har gått ett tag. För jag vill verkligen inte uppleva detta vid varje biobesök under den närmaste framtiden (och nej, jag tänker inte stanna hemma och vänta tills filmen kommer på dvd - jag vill se den NU!).