Är hos kusin F nu. Första mötet med nya terapeuten (eller psykolog var hon visst) gick ganska bra. Obehagligt var det såklart, med ny plats och ny människa och allt sånt där...och det blev rätt jobbigt, det kom faktiskt några tårar i ögonvrårna...men hon verkar snäll och duktig, och vi har bokat in en ny tid på måndag.

Jag bad om en mejladress för att kunna kontakta psykologen på, men hon gav mig bara sitt telefonnummer. För att bryta mitt undvikandebeteende för det som är obehagligt (som i mitt fall, att ringa till folk jag inte känner mig 100 % trygg med). Äkta KBT-anda, med andra ord. Jobbigt, men jag vet ju att det är bra för mig. Det är ju det här jag vill, att komma över mina svårigheter.

Per aspera ad astra.