Och när jag väl är duktig och ringer...då är det UPPTAGET!!! :S

Så medan jag väntar på att jag ska våga ringa ännu en gång, kan jag ju berätta om mötet med jobbcoachen imorse. Jag är fortfarande sjuk och känner mig riktigt eländig, så det var inte alls kul att behöva gå ut. Men jag tror faktiskt att febern förde något gott med sig; coachen blev inte alls sur över att jag inte gjort läxan, det vill säga att kontakta praktikplatser. Det faktum att jag eventuellt har ett jobb på gång genom bemanningsföretaget gjorde nog också sitt till.

Vi hjälptes åt att skriva ett kort och koncist personligt brev som jag ska skicka till potentiella praktikplatser. Och så bjöd hon med mig på en andningssession om några veckor. Det kan nog vara väldigt bra för mig, eftersom jag nästan alltid glömmer bort att andas när jag pratar i telefon.

Och när vi ändå är inne på det här med telefoner...jag har ju alldeles glömt bort att berätta om en sak som hände igår. De ringde från ungdomsmottagningen och sa att jag är välkommen dit nästa vecka. Så nu ska jag åter igen få börja i KBT. :thumbup:

OJ!!! Nu medan jag satt och skrev det här inlägget så ringde människan från bemanningsföretaget upp! Och han kommer att ringa igen senare idag när han kollat upp mer detaljer kring tjänsten som jag kan bli aktuell för. Kul. Läskigt. Spännande. Tänk-om-jag-har-ett-jobb-snart. Kan nog inte riktigt fatta det.