Nu känner jag mig lite fridfullare till sinnes. Fast det kanske beror på att det börjar bli sent (ja, för mig är detta faktiskt sent!) och att jag börjar bli rätt trött. Eller så är det för att jag just tittat på en av mina favoritfilmer. Driver dagg faller regn lyckas alltid göra mig lycklig. Så också idag.


Alf Kjellin och Mai Zetterling i Driver dagg faller regn (Sverige, 1946).

Nu ska jag nog gå och bada. Så att jag blir ännu mer fridfull och dåsig och kanske till och med kan somna utan hjälp av piller. Imorgon ska jag på andningssession. Och på måndag...nej, jag ska inte tänka på vad som händer på måndag. För då kommer jag definitivt inte kunna somna utan piller!