Being normal? No, being Malin.
Kan man säga "fjärde gången gillt"? Det var vad det blev i alla fall. I eftermiddags såg jag Breaking Dawn på bio för fjärde gången. ;) Det känns som om jag har passerat nördstadiet vid det här laget, och gått in i psykfallsstadiet (om man nu kan gå in i ett stadium man redan befinner sig i). Tror till och med att biopersonalen börjar känna igen mig. Jag känner i alla fall igen dem. Jag börjar till och med lära mig vad de heter. :P
Några av mina "troféer", eller vad man nu ska kalla dem. :P
Efter dagens prövningar (och då menar jag inte det angenäma biobesöket utan praktikplatsintervjun) har jag en sprängande huvudvärk, som jag alltid brukar få när spänningen släpper. Sitter här och tycker lite synd om mig själv och funderar på att gå och lägga mig. Och vad passar mina kära grannar på att göra då? De tar fram BORRMASKINEN...och borrar hål i just den vägg där jag sitter med min huvudvärk. Inte ett hål, utan tre, fyra, fem, jag-vet-inte-hur-många-det-blev-till-slut...
Man kan ju bli galen för mindre.
Men hämnden är ljuv...imorgon bitti går jag upp och tvättar klockan 6. Och då tänker jag sätta på musik. Hög musik. Jag kanske till och med passar på att dammsuga lite grann...
Haha ge dem Katlamärket! ;)
Jag var också på Breaking Dawn idag! Hade en hel rad elvaåringar framför mig. De var OK, men vet inte om de fattade allt ;) Och de hade lite svårt att vara tysta ibland. Fyra små killar faktiskt. En av dem utbrast "Helvete!" när Bella spydde :D
Lillasyster: Haha, det är lugnt. Jag har sovit bort både huvudvärken och hämndbegäret nu. :)
Livrädd: Stackars dig, jag hade nästan hela salongen för mig själv. :P Vi var typ 20 personer i den där största salongen där vi var på premiären. Och ingen verkade vara under 15! :D Det kom i alla fall inga korkade kommentarer eller hysteriska utbrott. ;)
Jag tänkte gå på 12.20-visningen för att slippa barn, men tåget var försenat (chock!) så jag fick vänta till 15. Helt okej ändå. Och så fick jag se Aro och Marcus!
