Jag har varit och handlat och det var hemskt. För det första hade jag cykeln med mig, eftersom jag visste att jag skulle handla mycket. Jag har inte cyklat sen hösten 2009 så jag ledde den hela vägen till affären (för tänk om jag vinglar, tänk om jag ramlar, tänk om jag kör in i någon).

Och när jag väl hade tagit mig hela vägen dit (och känt mig inte så lite dum för att jag gick och ledde cykeln istället för att cykla) och kommit in i affären välbehållen och börjat styra runt med min kundvagn...då hände Det Som Inte Får Hända. Jag tog en förpackning med toalettpapper från ett sånt där torn som de envisas med att bygga av varor i affären...och TORNET RASADE!!! :bigeyes: :S :| Det rasade bara någon decimeter från en stackars liten tant. Och det var precis som på film, jag såg i slow motion hur det började röra sig, hur förpackningarna föll och dunsade i golvet. Och alla tittade på mig. Och jag trodde jag skulle dö. Men jag flydde inte. Inte förrän jag plockat upp efter mig och återställt ordningen. Men då kunde jag inte fort nog smita in mellan hyllorna. :blush:

Och vad hände sen? Jag stötte ihop med den lilla tanten jag nästan skrämt vettet ur en stund tidigare! :S Och då blev jag plötsligt väldigt intresserad av ett paket havregryn, stod och jämförde sorter, läste innehållsförteckningar...tills kusten var klar och jag kunde fortsätta min färd genom butiken utan att skämmas ihjäl.

Och vid kassorna kom jag fram till en kassa samtidigt som en annan kvinna. Och vi blev stående och bara tittade på varandra, avvaktande. Men så vek jag undan, valde en annan kassa, lät henne gå före, hoppas att jag gjorde hennes dag...för jag orkade inte med fler sammandrabbningar, jag ville bara hem.

Och nu är jag hemma. Och det är så skönt! Jag måste gå ner i tvättstugan snart, och ut till soprummet sen, men i övrigt tänker jag inte lämna hemmets lugna vrå för resten av dagen. Jag har fått nog för flera veckor framöver!