Igår kväll var jag på teater med familjen. Det var roligt och jag kände mig inte alls så skräckslagen som jag gjort tidigare år. :) Inte så att jag var 100 % avslappnad - det kommer jag nog aldrig kunna vara ute bland folk - men jag märkte en klar skillnad. Och jag vågade dagdrömma om att själv vara med i nästa års uppsättning. Men jag låter det stanna vid dagdrömmande, för jag kommer aldrig att klara av det i verkligheten. Även om jag älskar teater så skulle jag aldrig klara av att ingå i en teatergrupp och göra övningar och repetera tillsammans med dem - för att inte tala om att uppträda inför publik... Not gonna happen!

Men det är kul att titta på. Och att drömma om.