Atlantis
I förrgår kväll var syrran och jag på musikal. Och igår kväll var jag där igen - fast ensam. Och ikväll ska jag dit igen - också ensam. Det är min absoluta favoritmusikal, annars skulle jag aldrig utsätta mig för detta! Det var pinsamt att vara där ensam igår - att komma dit ensam, hämta ut bara en biljett, gå in i salongen ensam, sitta ensam bland okända människor...alla andra är ju minst två, oftast fler. Och precis när andra akten skulle börja så gick brandlarmet - och då fick jag gå ut ensam, stå utanför på gatan ensam mellan klungorna av folk som diskuterade vad som kunde ha hänt... Men det var absolut värt denna pärs för att få se musikalen en gång till. Den är så underbar, i andra akten ryser jag i var och varannan sång...trots att jag kan i princip vartenda ord utantill och vet precis vad som kommer att hända så blir jag berörd in i själen - varenda gång. (Och nej, jag är inte sponsrad - jag är bara ett extremt stort fan!)
Kommentarer
Lillasyster
Du ser, alla drar med någon för att de inte vågar gå själva. Känner ju folk som inte vågar på till toaletten ensam i skolan utan måste ha en kompis som "vaktar" utanför och folk som måste ha med sig kompisar som smakråd när de shoppar för de vågar inte lita på sitt eget omdöme plus att de tycker att det är "pinsamt" att synas ute själv. Jag tycker det är självständigt och bra att göra saker ensam :)
Trackback