Jag kom precis hem från affären. Första gången jag lämnade lägenheten sen jag kom hem från mormor och morfar. Jag hade tänkt göra det redan i förmiddags eller till och med imorse, men det blev liksom inte av. Förrän nu. Och det var obehagligt som fan!

Egentligen hände det väl inget speciellt. Men jag har ju precis varit bortrest, jag är inte van vid att gå på de här gatorna, att handla i den här affären...det var som i skolan - ångest varje söndagskväll, för att jag inte varit där sen i fredags och det därför kändes "nytt" och skrämmande att gå dit på måndagsmorgonen (hur det kändes efter loven ska vi inte ens gå in på).

Redan här ute på gården var det något som ställde till det för mig. Det var någon jäkla sommarjobbare där och sopade gångarna! :S Och jag blev skräckslagen. Pep fram ett "hej" och skyndade förbi och hoppades att han inte skulle vara kvar när jag kom tillbaka - men det var han. Och i affären var det långa köer och jag kände mig jättedum för att jag inte släppte förbi folk som bara hade lite grann medan jag stod där med min halvfulla kundvagn.

Nu håller jag mig inomhus resten av dagen.