Igår morse hade jag mitt näst sista möte med jobbcoachen. Förutom miraklet med den lyckade intervjun, pratade vi om kränkningar och konflikter. Vi gick bland annat igenom en konflikt som berört mig väldigt illa i år.


Vi gjorde en modell över situationen, utifrån Kränkta människor samarbetar inte.

Jag kunde konstatera att jag fortfarande befinner mig i hämndstadiet. Jag känner mig arg, ledsen, sårad, irriterad, besviken - trots att det gått ett tag nu. Jag har en vag uppfattning om vad som skulle kunna få mig att gå vidare till nästa steg, men det känns ganska osannolikt att det kommer bli så.

Coachen bad mig rita av min vänsterhand på två olika papper och därigenom åskådliggöra två olika sätt att hantera konflikter på.


Negativt vs. positivt sätt att hantera konflikter på, utifrån Dubbelstjärnan.

Jag insåg att det som fått hela situationen att gå åt helvete är att jag och personen ifråga utgått ifrån "klanderhanden". Man löser inga konflikter genom anklagelser och attacker. Det blir bara ännu mer infekterat. Och det är tyvärr så det har blivit. :(

Men vad jag skulle önska...det är att vi kunde vara snälla emot varandra, att vi kunde ha roligt och prata med varandra som förr. Fast jag vet inte riktigt om jag har "tilltrosfingret" med mig...för det känns som en utopi...och en del av mig säger dessutom att det är bäst att låta det vara som det är och bara försöka släppa det. Så jag vet inte.

Hur som helst tror jag att jag kan ha en bättre beredskap för att hantera framtida konflikter i alla fall. Alltid något.