Åååh, jag drömde om Taylor inatt!! :D Hon kom till Sverige (Södertälje av alla ställen) och hade ett uppträdande där, och jag fick vara en av hennes dansare. Och efteråt satt vi vid ett bord på scenen (vet inte var det kom ifrån riktigt) och pratade. Och sedan gick vi hem till henne (ja, hon hade tydligen ett hus i Södertälje också) och satt på köksgolvet och målade med vattenfärg.

Det mesta i drömmen var sjukt osannolikt (inser jag nu, i vaket tillstånd) men en sak var precis som vanligt...mina problem. :( På scenen var jag skräckslagen, fick blackout och gjorde fel flera gånger. Och när vi satt vid det där bordet var det nästan bara de andra (ja, det satt ett par tjejer till där) som pratade med Taylor, medan jag satt alldeles tyst och bara nickade och log precis som jag brukar. Likadant blev det när vi kom hem till Taylor - jag satt tyst och målade medan de andra gick på som kulsprutor i konversationen med Taylor.

Kan jag inte få vara normal, ens i mina drömmar?! Är det verkligen för mycket begärt?

Nåja. På många sätt var det i alla fall en väldigt trevlig dröm. :)


I see sparks fly whenever you smile...