Jag håller faktiskt fortfarande löftet jag gav min psykolog i måndags om att börja gå långpromenader. Idag gick jag samma runda som i måndags eftermiddag. Det var grått och regnigt...men skönt.

Men det här med paraplyer...det är ett verkligt problem för mig. Jag har i princip alltid med mig ett i väskan (ja, min väska är jättestor). Men ska jag eller ska jag inte fälla upp det? Om jag inte ser någon annan i närheten med paraply så känner jag mig jättedum om jag ska vara den enda som har paraply. Och om det inte regnar så mycket, bara lite grann, då känns det också dumt.

Idag var det sådär jobbigt. Det skiftade mellan att regna massor, lite grann och inget alls. Och det var nästan ingen annan på stan som hade paraply. Och då ville ju inte jag springa runt där som en annan Mary Poppins... Så jag fällde upp och fällde ihop paraplyet typ hela tiden. Gick och höll det hopfällt i handen när det duggregnade. För det kändes onödigt att fälla upp det då, när det regnade så lite och ingen annan hade paraply. Men samtidigt kändes det jättedumt att gå och hålla regnskyddet i handen till ingen nytta när det de facto regnade.

Ja, ni fattar (eller, det kanske ni inte gör, men ändå). Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker. Önskar jag kunde sluta med det.