På grund av tågolycka var det massor av folk på bussen imorse. Snobbiga 08or som var arga som getingar över att de blev försenade till alla skitviktiga saker de skulle göra under dagen. Jag blev alldeles stel och vacklade till när jag såg alla människor. Första impulsen var förstås att vända och springa ut ur bussen. Men det gjorde jag inte. Gubbarna från Stockholm satt närmast mittgången och hade slängt upp sina väskor på sätet bredvid sig, och de såg så sura ut att jag inte vågade fråga om jag fick sitta bredvid dem. Men som tur var hittade jag en tjej som såg snäll ut, så henne vågade jag sätta mig bredvid.

Nu på eftermiddagen/kvällen var jag på ett möte inför mässan jag ska arbeta som värd på. Bland det första jag fick veta var att jag kommer att fungera som "inkastare" (de använde faktiskt just det ordet!) till montern jag ska stå vid. Jag fattar inte hur det ska gå till. Det kommer liksom helt enkelt inte att hända. Jag kommer bara att stå där och försöka att inte se alltför skräckslagen ut.