Ännu en dag på universitetet är till ända och jag är helt slut. Ett resultat av kombinationen lång arbetsdag och stor psykisk press.

Jag har faktiskt varit ganska duktig idag, om jag får säga det själv. Jag har ringt(!) och bokat tid hos en kurator på Studenthälsan. Det märkliga är att det knappt var obehagligt alls. Jag har dragit ut på det ett bra tag, men när jag väl gjorde det kändes det inte det minsta läskigt.

På hemvägen var jag också duktig. Det stod massor av studenter på busshållplatsen och alla skulle med en och samma buss. Min spontana tanke var förstås att vänta 20 minuter på nästa buss. Men det gjorde jag inte! Jag trängde ihop mig med alla andra i bussen - det blev verkligen knökfullt, det stod folk i hela mittgången, till och med i dragspelet. Och jag fick inte ens panik!