Jag somnade redan vid nio igår kväll tack vare mina fantastiska tabletter och sen sov jag gott hela natten, bortsett från de oundvikliga mardrömmarna om L under morgontimmarna. Ikväll tror jag dock inte att det ska behövas några tabletter, för jag har varit på universitetet i åtta(!) timmar idag, vilket innebär att jag har varit hemifrån i elva(!!!) timmar. Så jag är helt jävla utmattad.

Jag har bland annat haft mitt första samtal med psykoterapeuten på studenthälsan. Och det tog väl max tio minuter innan jag började gråta. Och det värsta var att jag inte kunde sluta! Jag bara satt där och snyftade, inför en vilt främmande människa. Det var pinsamt. Men hon var jättesnäll, och vi har bokat in en ny tid på måndag morgon. Hon tycker att jag borde trappa ner på min studietakt, från 150 % till 50 %, och att jag ska få min medicinering korrigerad. Det låter som två väldigt kloka idéer - och ändå tvekar jag. Men jag har i alla fall mejlat till studievägledningen, och psykoterapeuten lovade att ta kontakt med min doktor angående medicinen.

Dagens buss- och tågmusik: Sara Löfgren – Flickan ovanpå. Den sammanfattar mig och min situation, tycker jag.

Nu ska jag inte plåga mitt av trötthet/sjukdom pulserande huvud mer. Dags att sova!