Överlevare
Jag pratade inför klassen idag. Det har jag fått göra ganska många gånger den här terminen och det börjar nästan (men bara nästan) kännas helt okej. Men idag kom de gamla känslorna tillbaka. Precis innan ville jag bara springa ut ur salen och åka hem. Men jag tvingade mig själv att stanna kvar. Jag stirrade ner i papperet nästan hela tiden, pratade snabbt och entonigt, hoppade över mycket av det jag skulle säga och hade en massa nervösa tics för mig. Men jag tog mig igenom det. Och jag överlevde.
Kommentarer
Lillasyster
Du är kalasduktig, syster yster :) Det är väl inte så konstigt om de där känslorna dyker upp ibland, tänk bara på hur många gånger du har klarat det utan att känna så :) Det är stor personlig utveckling. Gumman, jag tycker du är duktig <3
Julia
Jag blir verkligen imponerad av dig! Jag hade typ social fobi light när jag gick i gymnasiet, hade inte svårt att umgås med folk men att stå och prata framför klassen var det värsta jag kunde tänka mig. Därför gjorde jag det inte en enda gång under hela gymnasietiden, väl medveten om att det bara blir värre när man undviker det. Så jag är som sagt imponerad av dig som klarar av att utmana dig själv! Många kramar
Trackback
