Jag åkte hem efter grupparbetet förut, och struntar i föreläsningen i eftermiddag. Jag orkar inte. På bussen lyssnade jag nästan bara på Lars Winnerbäck – Tvivel - Single Version - den sammanfattar min situation ganska bra. Jag är så trött, jag får leta med ljus och lykta efter motivationen och jag har ständigt ont i magen. What's the point med allting liksom?

Men när jag kom in på min gata satt min lilla kisse i fönstret, och när hon fick syn på mig spratt hon till och blev jätteglad. Sen kom hon och mötte mig i hallen som vanligt. Sånt höjer sinnesstämningen ett par, tre pinnhål faktiskt. Och snart kommer min älskade syster hit också, och hon ska sova här. Förhoppningsvis kommer dessa två juveler att förgylla resten av min dag. Men imorgon fortsätter helvetet...