Ångesten blir starkare såhär på kvällen. Det är så himla typiskt! Jag menar, när jag äntligen får vara hemma efter en lång, jobbig dag på universitetet borde jag väl vara glad?! Men nähädå, sån tur har jag inte.

Jag är skittrött, men jag vet att jag inte kommer kunna somna om jag går och lägger mig. Det tar alltid flera timmar, oavsett hur trött jag är. Jag har bara åtta sömntabletter kvar, så jag vill inte slösa med dem. Och när jag väl somnar kommer mardrömmarna - varje natt! Så när jag vaknar på morgonen känner jag mig alltid mer eller mindre ledsen. Och skittrött. Och sedan väntar ännu en lång, jobbig dag på universitetet.

Ska livet vara såhär?!