Det har inte blivit så värst mycket sömn de sista nätterna, på grund av den jävla ångesten som håller mig vaken alldeles för länge. :( Så det var väl inte så konstigt att jag bröt ihop idag, antar jag.

De första tårarna kom under föreläsningen på förmiddagen. ;( Jag hade behövt storgråta, men jag vill inte göra det i skolan. På gymnasiet hade jag inga problem med det, då både grät jag och gjorde mig själv illa under skoltid. Men nu på högskolan vill jag inte ha den där "psykfallsrollen" längre. Så jag släppte bara ut ett par tårar under föreläsningen, för att "lätta på trycket" lite tills jag kom hem och kunde släppa lös stora Niagarafallet.

Tyvärr gick det ut över älsklingen. :( Jag fattar inte hur hon står ut med mig - men jag är väldigt glad över att hon gör det.