Jag har konstant ont i magen. Varenda dag. Varenda minut. Jag vet att jag måste sluta oroa mig - men det är lättare sagt än gjort. Just nu sitter jag och väntar på att posten ska komma. Jag väntar på besked om utbildningen jag sökt. Det är min dagliga sysselsättning numera. Olidlig oro i väntan på brevbäraren, hysterisk panik när jag bläddrar igenom posten på hallgolvet - och en blandning av besvikelse, lättnad och ännu mera oro när Beskedet inte ligger där.