Dagen började med en dugga som gick rakt åt helvete. Med extrem tur och en lärare som gör allt för att slippa få en massa omtentor att rätta så kanske jag eventuellt kan klara den. Men troligtvis inte.

Sen blev det dags för studenthälsan, och där började jag gråta. Jag har gråtit under 2 av 3 samtal med terapeuten nu. Vi pratade om min kassa självbild och min oro inför framtiden. Mycket upplyftande.

Grupparbete. Jag satte mig i en datasal och började arbeta med min del av uppsatsen. Och vad händer då? STRÖMAVBROTT! Allt mitt arbete bara försvann. Helt jävla otroligt.

Juridikföreläsning. Föreläsaren dök ner på mig den här gången också. Varför var han tvungen att lära sig just mitt namn?! Jag verkar ha blivit hans självklara frågeoffer. Det har jag verkligen inte bett om.

Och efter över tolv timmars frånvaro hemifrån och med ett huvud som bultar av trötthet slår jag upp dörren till min lägenhet. Och vad ligger på hallgolvet? Ett brev från vuxenpsyk här i stan. "Vi har fått en remiss från studenthälsan, vi kallar dig inom 3 månader." Jävla idioter, jag behöver mer medicin om max EN månad!

Fy faaan, säger jag bara. Imorgon tänker jag "försova mig" och stanna hemma från universitetet. Jag orkar bara inte mer nu.