Jag blir så glad av fina, peppande kommentarer. Tack!



Jag har bara varit på studenthälsan två gånger, så vi har inte kommit så långt än. Jag ska dit igen på måndag, och då ska vi börja prata om framtiden. Så förhoppningsvis får jag lite hjälp med mina hopplöshetskänslor då.

Jag gick tidigare i kognitiv beteendeterapi (KBT), så jag är ganska medveten om mina negativa tankemönster. Men jag har problem med att bryta dem, speciellt när jag är nedstämd. Jag ser att de finns där och jag vet att de förstör för mig - och ändå faller jag in i dem. I stunder när jag känner mig stark kan jag trycka undan dem när de försöker ta över, men det är tyvärr inte så ofta.

Jag har förstått att jag är en ganska envis jäkel. Det kanske är därför jag fortsätter kämpa på. Jag vet att jag inte kommer ta livet av mig eller ge upp på annat sätt, det bara känns så ibland (eller rättare sagt, alltför ofta). Men jag fortsätter kämpa.