Efter nästan sex terminer på kårtidningen har jag nu äntligen genomfört min första egna intervju. Det var skitläskigt och obehagligt och jag tror inte att det är något jag kommer göra i fortsättningen.

Intervjuoffret var en person som jag redan kände lite grann, men det var jobbigt ändå. Jag satt och vred och vände på mig och stirrade ner i knäet. Tack och lov känner hon till mina problem, så hon hjälpte mig en hel del på traven med intervjun.

Nu ska jag försöka skriva ihop en artikel av mina osammanhängande anteckningar.