Telefonintervju med SCB
För några veckor sedan fick jag hem ett brev från SCB om att jag blivit utvald för att intervjuas om min situation på arbetsmarknaden. Och min spontana reaktion var såklart att tvärvägra - jag vill verkligen inte att någon främmande människa ringer(!) till mig och ställer frågor till mig. 😱 Men så tog pliktkänslan över och jag bokade en telefontid, för det är klart att jag ställer upp på insamling av samhällsviktig information. Även om jag krasst undrade varför de inte bara kunde hämta in information från Skatteverket om att jag har en lön och alltså uppenbarligen har ett jobb. 🤷♀️
Men det var visst lite mer frågor som de ville ha svar på. Jag pratade med människan från SCB i hela 13 minuter och 22 sekunder nu ikväll. 😮 Jag var jättenervös innan, och jag var himla spänd under samtalet...och när jag väl trodde att det var över så sa han att de kommer höra av sig igen om tre månader. Alltså, va?! För min del räcker det så bra med detta samtal, tack så mycket. 😱 Men nästa gång blir det visst ett webbformulär istället, om jag hellre ville det - och det ville jag såklart. 😅 Jag blev helt yr i huvudet av alla frågor (och antagligen även av att inte andas ordentligt under samtalet 🙈), och hade verkligen föredragit att svara på dem i ett webbformulär istället även ikväll. Och jag var inte alls beredd på frågor om hemförhållanden, diskriminering och funktionsnedsättningar, jag trodde bara att jag skulle svara på vad jag hade för huvudsaklig sysselsättning. Och nu håller jag såklart på och överanalyserar om jag kanske svarade "fel" på några frågor. 😵
Men, men...nu är det gjort i alla fall. Nu har jag gjort min plikt, och nu ska jag försöka släppa det. 🙏
Kommentarer
Trackback
