Snart ska jag Prata Inför Folk đ±
VĂ€lkomna till den emotionella bergochdalbanan. đ IgĂ„r började jag mĂ„ riktigt bra igen faktiskt. đ Jag hade ett fullspĂ€ckat schema pĂ„ jobbet - sju aktiviteter i kalendern, vilket nog mĂ„ste vara nĂ„gon form av rekord för mig. Det var möte efter möte efter möte. TvĂ„ av mötena gĂ€llde presentationer som jag ska hĂ„lla framöver...Â
Â
I december ska jag genomföra ett webbinarium tillsammans med en kollega. Och jag Ă€r sĂ„klart fruktansvĂ€rt nervös inför detta och fattar inte hur eller varför jag överhuvudtaget gĂ„tt med pĂ„ detta. đ±đ±đ± Men hur som helst gick vi igĂ„r tillsammans igenom den PowerPoint-presentation jag skapat och resonerade kring vem som skulle sĂ€ga vad och sĂ„dĂ€r. Och jag vĂ€drade Ă€ven min Ă„ngest kring hela situationen. Och min kollega var vĂ€ldigt gullig och stöttande. Hon sa att det Ă€r sĂ„ himla synd att jag inte förstĂ„r hur bra och duktig jag Ă€r, för hon har hört mig nĂ€r jag pratar med kunder och hon hĂ€vdar att jag lĂ„ter sĂ„ lugn och proffsig och pedagogisk...hon önskar att jag kunde se det sjĂ€lv, men det gör jag inte. Jag Ă€r verkligen inte lugn, och jag blir sĂ„ nervös att jag glömmer bort helt uppenbara saker och tappar bort vad jag skulle fĂ„ sagt...men jag antar att jag Ă€r bra pĂ„ att fake it til you make it, om det nu inte mĂ€rks. đ€·ââïž Men jag blev i alla fall vĂ€ldigt rörd och glad över hennes fina ord. đđ Ăven om Ă
ngestmonstret sĂ„klart viskade att hon bara sĂ€ger sĂ„ för att vara snĂ€ll och att hon inte tycker sĂ„ egentligen...men jag försöker att inte lyssna pĂ„ det.Â
Â
Ett annat möte gĂ€llde som sagt ocksĂ„ en presentation som jag ska hĂ„lla, och denna kommer att ske redan pĂ„ mĂ„ndag. đ±đ±đ± "Bara" inför mitt team dock, men jag Ă€r ett nervvrak Ă€ndĂ„. SĂ„ jag körde ett "genrep" för min teamleader igĂ„r. Först lĂ„ste jag mig totalt och trodde inte att jag skulle kunna sĂ€ga nĂ„gonting överhuvudtaget, sedan började jag prata men kĂ€nde mig bara jĂ€ttedum...men sedan lossnade det vartefter (Ă€ven om jag fick lite smĂ„tt panik lite dĂ„ och dĂ„) och jag pratade och svarade pĂ„ frĂ„gor i en hel timme. Och enligt min teamleder gick det jĂ€ttebra. Hon sa att jag var vĂ€l förberedd, hade ett pedagogiskt upplĂ€gg, att det var bra att jag bĂ„de stĂ€llde frĂ„gor till publiken och kunde svara pĂ„ frĂ„gor som jag fick, att det kommer gĂ„ jĂ€ttebra pĂ„ mĂ„ndag och att jag inte behöver vara orolig. đ Det var skönt att höra, och det var ocksĂ„ skönt att fĂ„ öva inför denna lilla enpersonspublik innan jag ska göra det "pĂ„ riktigt" pĂ„ mĂ„ndag. Ă
ngestmonstret fortsĂ€tter dock att sĂ„ tvivel i mig, men jag försöker att faktiskt tro pĂ„ att mina kollegor Ă€r Ă€rliga i sina positiva omdömen om min förmĂ„ga. đÂ
Â
Jag vet inte riktigt om jag ska tolka mina beslut att utsĂ€tta mig för att Prata Inför Folk som ett modigt framsteg eller som ren sjĂ€lvdestruktivitet. Jag fĂ„r vĂ€rldens Ă„ngest av det...men Ă€ndĂ„ envisas jag med att försöka. Varför, liksom. đ Förhoppningsvis kommer det gĂ„ bra och jag kommer vĂ€xa av det. Eller sĂ„ gĂ„r det kĂ€pprĂ€tt Ă„t helvete och jag fĂ„r bekrĂ€ftat att detta Ă€r farligt och ingenting jag ska Ă€gna mig Ă„t. Vi fĂ„r se...Â
Â
Jag vaknade nĂ„gon gĂ„ng mellan tre och fyra inatt och kunde inte somna om. SĂ„ jag lĂ„g och lĂ€ste, och försökte verkligen somna om. Men det gick inte alls. Och nĂ€r jag vid femtiden kom pĂ„ mig sjĂ€lv med att ligga och öva pĂ„ vad jag ska sĂ€ga i en av presentationerna sĂ„ gick jag helt sonika upp och sĂ„g till att göra mig sysselsatt. Bakade lussebullar, tvĂ€ttade, diskade, pluggade, spelade Sims, satte upp tavlor, dammsög...och nu ikvĂ€ll har jag bölat till A Walk to Remember. đÂ
Â
Den filmen kom vĂ€l nĂ€r jag var typ 14 Ă„r och jag minns att jag tyckte att den var helt fantastisk. đđ„° Som vuxen delar jag vĂ€l inte riktigt den uppfattningen med mitt tonĂ„rsjag (kolla gĂ€rna in Cinema Therapys analys), men jag blir uppenbarligen fortfarande vĂ€ldigt berörd - kanske Ă€nnu mer Ă€n nĂ€r jag var yngre. Jag fokuserar pĂ„ och lĂ€gger mĂ€rke till andra saker nu liksom.Â
Â
För övrigt fick filmen mig att ikvĂ€ll Ă„terupptĂ€cka en lĂ„t som jag brukade peppa mig sjĂ€lv med gĂ€llande min Ă„ngest ganska ofta för typ ett decennium sedan. SĂ„ lĂ€mpligt att just denna lĂ„t dök upp som filmmusik just nu nĂ€r jag stĂ„r inför att göra sĂ„ sjukt lĂ€skiga saker pĂ„ jobbet och utmana mitt Ă
ngestmonster till bristningsgrĂ€nsen... đ
Kommentarer
Trackback
