Ner på botten och så upp igen
Igår skulle jag ju hålla i en presentation för mitt team på jobbet. Men det gick käpprätt åt helvete. 😔 Tekniken i rummet fungerade inte som den skulle, tiden gick utan att jag kunde komma igång med presentationen och jag blev mer och mer uppstressad...och till slut brast det totalt för mig. All ackumulerad ångest inför presentationen briserade i ett tårflöde och jag valde att ställa in hela skiten. 😢😢😢
Mina kollegor lämnade rummet och återgick till sina ordinarie arbetsuppgifter och min teamleader satt kvar med mig och försökte få mig att förstå att teknikstrul kan hända alla människor och att det inte säger någonting om min förmåga att kunna genomföra en presentation. Och det låter väl logiskt, men jag har liksom ett helt liv av ångestladdade och misslyckade Prata Inför Folk-situationer med mig i bagaget så detta blev bara ännu ett bevis för att jag inte kan. 😔
Jag var helt förstörd resten av dagen och kvällen och grät floder. 😢😢😢 Och jag kände mig så bitter på mig själv som envisats med att försöka göra någonting som jag ju egentligen vet att jag inte klarar av. Och jag kände mig bara så jävla misslyckad. 😔
Jag somnade med hjälp av höjd dos av kvällsmedicinen igår kväll och vaknade med extremt gråtsvullna ögon imorse. Jag kände mig inte alls pepp inför dagen och väntade mig ännu ett misslyckande på eftermiddagen. För min teamleader och jag hade kommit överens om att jag skulle genomföra presentationen idag istället, i ett rum vars teknik jag är mer van vid och utan att ha med några åhörare på länk utan bara på plats i rummet. Jag hade själv framfört att jag trodde att det var en bra idé att göra detta så snart som möjligt, innan det skulle hinna bli ÄNNU mer ångestladdat att försöka igen. Så jag körde presentationen idag. Och hör och häpna, men det gick BRA (även om jag fick lite hjärnsläpp och smått panik emellanåt). Och mina kollegor var väldigt gulliga åhörare (eventuellt extra gulliga för att de visste hur jobbigt det var för mig). Och vi fick igång lite diskussioner kring ämnet jag pratat om. Så...jag är otroligt lättad. 🙏 Och stolt. ✌️ Och (nästan) övertygad om att jag kan klara av webbinariet som jag ska hålla i tillsammans med en kollega framöver...
Kommentarer
Trackback
