Idag hamnade jag lite spontant på stadsmuseet och passade på att se deras utställning "Medlöperi och Motstånd: Nazismen i Norrköping - då och nu". Jag har tänkt se den ända sedan den kom, men det har liksom inte blivit av. Men nu så! Och den var väl värd att vänta på. En väldigt bra gjord, superintressant och smärtsamt angelägen utställning som jag varmt kan rekommendera. 👍

Lite kul: Jag deltog ju i kärleksbombningen av museet i februari 2020 efter att brunhögern psykat ur totalt på utställningen ifråga, och det hjärta jag då tejpade upp på museets dörr är nu en del av utställningen. ☺💖

Lite trist: En av besökarna var en faktaresistent gubbe som ifrågasatte att ett visst riksdagsparti nämndes under utställningen, enligt honom är de inte alls nazister (när frun kom med konkreta exempel på motsatsen viftade han bort det med att det handlade om "enstaka fall" eller att det "var så länge sedan"). Det är fan fascinerande att man kan ha en sådan inställning efter att ha sett en hel utställning som belyser faran med normalisering... 🙄

Lite coolt: Ett antal personer lyftes fram under utställningen, och jag fastnade särskilt för Betty Olsson. Jag fattar inte att jag inte hört talas om henne innan. 😲 Gud, vilken cool kvinna! Om vi hade levt samtidigt hade jag definitivt velat hänga med henne, vi hade haft väldigt mycket gemensamt och sannolikt blivit själsfränder. ☺👍