Det blev ett jäääkla rännande mellan Körsbärsdalen och Törnrosdalen idag. Tur att jag hittade en (kanske inte helt tillåten men oftast obevakad) genväg mellan dalarna. 😁 Men jag måste ändå småspringa, och ofta missade jag de första minuterna eftersom det flera gånger började en föreställning i en dal exakt samtidigt som en föreställning slutade i den andra dalen. 😵

Jag älskar verkligen scenerna när de snövita duvorna släpps iväg. ❤🕊 Jag fotade inte så mycket idag, för att spara på mobilens batteri inför hemresan, men vissa ögonblick bara måste jag fånga. 😍

Och jag älskar att jag kan ha så nördiga konversationer med min kära syster. 😂❤

Katla och Tengil.

Jonatan bränns av Katlas eld. 😱

"Du rör inte Skorpan, ditt vidunder!"

Jag grät faktiskt inte i dödsscenen idag, konstigt nog. Ingen av gångerna som jag såg den. Men gåshud hade jag. Båda gångerna, och vid ett antal andra tillfällen.

Hej då, Nangijala! Tack så hemskt mycket för den här gången. 🙏

Ja, tack hela parken! Det har varit tre underbara dagar. ❤ Det kändes nästan lite vemodigt att åka hem, samtidigt som det var skönt också. Tre dagar är ungefär vad jag mäktar med att vara bortrest innan jag börjar längta hem.

Jag är väldigt nöjd men sjukt trött. 😴 Jag satt och gäspade på tåget och bad till högre tågmakter att jag skulle få komma hem i utsatt tid (det första tåget var försenat och det andra lite hastigt och lustigt utbytt så jag hade fått en ny plats eftersom min vagn inte fanns längre). När jag kom fram till Linköping var förseningen inte så kraftig som jag befarat. Och det andra tåget hade visserligen bytt perrong, men det var åtminstone i tid till skillnad från majoriteten av tågen på tavlan (det var fordonsfel och spårfel och tågkö och jag vet inte allt). Väl ombord på det andra tåget hamnade jag bredvid en jättegullig liten tant, och vi satt och småpratade(!) hela vägen till Norrköping. Det började med att jag klev på och hälsade och sa att jag skulle av igen redan i Norrköping (som ju var nästa station) så hon kunde hoppa in om hon ville så kunde jag sätta mig ytterst (jag hade egentligen fönsterplatsen). Sedan bad hon mig om hjälp att genomföra ett köp i sin telefon. Och sedan var samtalet igång, om teknik och resor och coronapandemin och olika platser i Sverige och allt möjligt. Och det kändes jättebra. 😊 Ångestmonstret uttryckte förstås sin förfäran över att jag satt och SMÅPRATADE med en FRÄMLING, men jag hanterade det rätt bra. Jag antar att jag var för trött för att noja mig alltför mycket. 😴