Lilla Malin i Astrid Lindgrens Värld, dag 2
Och vad hittade jag i bokhyllan i min stuga imorse om inte ett exemplar av Bröderna Lejonhjärta?! 😍🌸🕊 Av alla Astrid Lindgren-böcker de kunde ha placerat i min stuga... Wow! Jag satt och läste några kapitel imorse i väntan på att parken skulle öppna. 😊🌸
Idag gick jag faktiskt på två Ronja Rövardotter-föreställningar...
...och en Rasmus på luffen-föreställning...
...men fokus har förstås legat på Bröderna Lejonhjärta även idag. 🌸🕊
Jag såg alla föreställningarna idag också, och började även idag med den kronologiskt allra första.
"Vad är du rädd för?" frågar Jonatan när de närmar sig värdshuset. Skorpan känner sig osäker inför mötet med alla dessa nya människor och är rädd för att de ska skratta åt honom. Lite som jag kände igår över att vistas som ensam vuxen i parken utan minderårigt alibi. Idag har jag känt mig lite lugnare och tryggare. 🙏
Idag kändes det inte lika jobbigt att hänga i Körsbärsdalen och Törnrosdalen större delen av dagen, jag bekymrade mig inte lika mycket för vad folk eventuellt skulle tycka och tänka om det.
Precis som igår (och sannolikt imorgon också 😉) åt jag pannkakor till lunch. 😋 Igår var jag för ångestfylld under lunchen för att komma på tanken att fota maten, men idag var jag som sagt lugnare i sinnet. Och maten såg ju likadan ut idag som igår. Eller nästan - jag tog en annan sorts sylt idag. Hör och häpna, jag varierar min kost! 😁😉
Det gjorde ont när Jonatan lämnade Skorpan i Körsbärsdalen idag också. 😥
Tengil-soldaterna i Törnrosdalen var läskiga idag också. 😵
Jonatan stjäl en Tengil-soldatoutfit. 😁
Skorpan meddelar att han tänker följa med Jonatan till Katlagrottan för att befria Orvar.
Skorpan avslöjar lösenordet för att ta sig in och ut genom stadsporten. 👍
Jonatan lämnar Törnrosdalen förklädd till Tengil-soldat.
"Om alla vore som Jonatan så skulle det inte finnas någon ondska!" säger Skorpan. Jag instämmer. 🙏
🎶 "O sjung du min dal, och brinn i din tro, på frihetens dag som kommer..." 🎶
Idag lät jag tårarna flöda fritt i dödsscenen i slutet. 😭😭😭
Jag kände mig inte bekväm med att ta någon gråtselfie i publikhavet. Men såhär såg min arm ut lite titt som tätt under föreställningarna när jag blev lite extra berörd. Båda armarna förresten. Och benen.
Nu tänkte jag bara avsluta inlägget med några bildserier från ögonblick under föreställningarna då snövita duvor släpps iväg. Mäktiga ögonblick. 😍🕊 Igår var jag inte beredd på det och hann inte fota. Men idag så! Det allra starkaste ögonblicket missade jag dock att fota, för då satt jag och bölade över Skorpans och Jonatans död. 😭 Får se om jag lyckas fånga det imorgon...
Jag. Älskar. Dessa. Scener. 😍😍😍
Åh, en sak till förresten! Idag sa jag faktiskt till personalen att jag inte fått något örngott till min kudde. Så nu har jag ett. 😊👍
Kommentarer
Trackback
