Idag har jag utmanat Ångestmonstret. Jag behövde få tag i en kund som jag aldrig haft kontakt med tidigare, så jag kollade förstås om vi hade någon mejladress till kunden ifråga. Det hade vi inte. "Ring istället", blev jag uppmanad. Och genast började Ångestmonstret skrika och vråla. Jag blev spänd i hela kroppen, slutade andas ordentligt och tänkte ungefär en miljon paniktankar. 😱😱😱 

 

Men jag tog ett djupt andetag, och slog numret i alla fall. Och möttes av ett automatiskt meddelande att "numret har ingen abonnent". Så det var ju ett ganska rejält antiklimax. Men jag fick ett nytt nummer, och samlade mod för att göra ett nytt försök. 

 

Den här gången fick jag svar. Och jag rabblade upp vem jag var och vad jag hade för ärende (jag hade övat lite innan inne i huvudet, men åtminstone inte skrivit något manus som jag brukade göra förr inför telefonsamtal). Och det tog inte lång stund innan samtalet var avklarat och ärendet utrett. Och jag kände mig bara så himla stolt över mig själv. 

 

Det här är långt ifrån första gången jag ringer ett samtal till en främmande människa. Men jag blir lika stolt och glad (och lättad!) varje gång jag klarar av det. Det fortsätter att vara läskigt, men jag hanterar det bättre och bättre. Heja mig! 😊