Att hantera besvikelser

 
Jag har precis pratat med min psykolog. Min vanliga psykolog alltså. Det första samtalet med min nya psykolog på Mindler, som jag skulle ha vid lunchtid idag, blev inställt imorse. Det kom ett meddelande i appen strax före nio imorse: "Hej! Ditt besök med [psykologens namn] 2020-09-25 11:30 är avbokat. Vänligen, Mindler". Eeehhh...jaha?? Och när jag försökte gå in och boka en annan tid med den psykologen så fanns det inga tider inom en överskådlig framtid. Så hon verkar helt enkelt inte vilja prata med mig (eller, mer logiskt, så har det hänt någonting i hennes liv som gör att hon inte kan ta emot patienter just nu). Ett jäkla bakslag hur som helst. 
 
Efter ett peppande samtal med min nuvarande psykolog har jag nu valt en av de andra potentiella samtalskontakterna jag sett ut på Mindler och bokat ett samtal med henne om en och en halv vecka. Hon är mitt tredjehandsval. Mitt förstahandsval hade inga lediga tider, mitt andrahandsval har som sagt avbokat med kort varsel och mitt tredjehandsval...tja, vi får väl se om samtalet med henne blir av eller inte. Jag börjar känna mig tämligen skeptisk till Mindler (vilket eventuellt har att göra med att jag är ganska låg just nu och tolkar det mesta i svart). 
 
Nåväl. Min nuvarande psykolog och jag pratade idag om den svacka jag hamnat i den här veckan. Jag tog själv upp det faktum att jag avbokat aktiviteter, låtit bli att jobba med min vidmakthållandeplan under hela veckan och inte heller pluggat någonting förrän igår kväll och överlag blivit mer passiv, och konstaterade att jag därigenom inte precis tagit steg i rätt riktning för att ta mig ur svackan så som jag egentligen vet att jag borde göra. Psykologen tyckte att det var bra att jag kan se så distanserat på det hela och analysera situationen som jag gör. Hon sa även att jag inte ska vara så hård emot mig själv, utan försöka ha lite mer medkänsla för mig själv när jag mår dåligt och acceptera att det blir såhär ibland. 
 
Hon försäkrade att det inte är farligt att dippa i måendet, att det till och med är okej att göra det. Men att jag behöver vara snäll emot mig själv och ha tillit till min egen förmåga att ta mig ur sådana här svackor. Och att jobba ännu mer med strategier och att få in positiva förstärkare när jag märker att jag börjar må sämre, för att ta steg mot att faktiskt börja må bättre. Men samtidigt inte se det som ett misslyckande om jag inte alltid orkar eller förmår göra det just då. 
 
Hon påminde mig om att om det inte finns några yttre faktorer som sänkt mitt mående, så är det inte tillvaron i sig som blivit sämre utan hur jag tolkar den utifrån mina tankar och känslor (som får väldigt mycket utrymme när jag mår sämre). Att pendlingar i måendet kan ses som sjukdomssymptom och som en signal om att jag behöver ta hand om mig själv, snarare än som ett bevis på att hela tillvaron plötsligt blivit hemsk. Och då behöver jag fokusera på att göra bra saker för mig själv. För det jag gör bidrar till vilken känsla jag får. 
 
Angående det avbokade Mindler-besöket pratade vi en del om att hantera besvikelser. Hon sa att det är tre steg jag behöver gå igenom för att hantera besvikelser: 
- Steg 1: Inse att jag är en person som har svårt att acceptera besvikelser, som behöver tid att bearbeta besvikelser. Och att låta det få ta den tid jag behöver, och prata med personer jag litar på om hur jag känner, men samtidigt inte fastna i grubbel alltför länge. 
- Steg 2: När jag fått bearbeta besvikelser färdigt, eller det börjar övergå i kontraproduktivt grubbel, är det dags att distrahera mig själv. Att göra något helt annat. Och även här prata med personer jag litar på, men om helt andra saker. 
- Steg 3: När jag väl fått lite distans till det hela är det dags att börja vidta åtgärder för att komma framåt. Att hitta nya lösningar, när det nu inte blev som jag tänkte. 
 
Det här blev väldigt konkret idag. För i början av vårt samtal uttryckte jag mycket frustration och hopplöshet över att Mindler-samtalet blivit avbokat. Så då pratade vi en stund om det, eftersom jag behövde det. Men sedan pratade vi om andra saker. Och när vi kom tillbaka till ämnet framåt slutet av samtalet kände jag mig redo att problemlösa och ta tag i att välja en ny person att kontakta (vilket jag ju gjort nu). 
 
Det var jättebra. Det är precis ett sådant upplägg jag behöver. Ofta blir det så att välmenande personer hoppar direkt till steg 3 och försöker hjälpa mig att hitta lösningar innan jag fått bearbeta klart min besvikelse i steg 1...och då känner jag mig bara missförstådd och överkörd.

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback