Tårarna kom först under frukosten. När den känslomässiga förlamningen efter beskedet släppte och det verkligen slog mig att nu har jag varken morfar eller mormor längre. De är verkligen borta båda två nu. 😢

Syrran kom hit och vi tillbringade några fina timmar tillsammans. ❤ Sedan gick jag och hämtade ut ett paket med filmer jag beställt, och ägnade den sena eftermiddagen och tidiga kvällen åt att titta på de nya versionerna av Berättelsen om Askungen och Aladdin. Väldigt fina och söta filmatiseringar och precis vad jag behövde ägna mig åt. Att få sjunka in i dessa magiska sagovärldar och känna mig liten och trygg en stund. ❤

Sedan grät jag ändå en skvätt på kvällen. 😢

Idag har jag varit och jobbat som vanligt. Igår var det verkligen inte läge, men idag kändes det skönt att få återuppta någon form av normalitet i tillvaron. Och jag känner mig...okej. Ganska dämpad, väldigt skör. Men det fungerar (än så länge).

De nya hårdare coronarestriktionerna som kom igår för bland annat Östergötland och hur dessa sannolikt kommer fucka upp mina teaterbesök och min bågskytteträning framöver orkar jag nästan inte ens bli upprörd över (just nu). Men vi kan väl konstatera att gårdagen var en dag av vidriga besked. 😔