Jag inledde dagen hos frisören med att bli rosa och fin i håret. Klippte mig gjorde hon ju för några veckor sedan, så det var bara färgning idag (vilket gjorde att dagens frisörbesök var ovanligt kort - bara typ två timmar). Vi tog det idag för att jag ska känna mig så mycket på topp som det nu är möjligt under kommande prövningar, i synnerhet morgondagens begravning. Och som ni ser lindade hon ju bokstavligen in mig i bomull inför detta. 💖 

 

En annan prövning väntade precis efter frisörbesöket. Jag gick bara hem och kissade emellan, sedan skyndade jag iväg till psyk (min tid där är anledningen till att jag är ledig från jobbet idag). Jag var väldigt nervös inför det besöket - dels hade mottagningen flyttat till helt nya lokaler i ett för mig ganska främmande område i stan och dels har ju min vanliga läkare inom psykiatrin slutat så jag skulle träffa min nya läkare för första gången idag. Men min vanliga sjuksköterska skulle vara med under besöket, så det kändes ju tryggt i alla fall. 👩‍⚕️ 

 

Min nya läkare verkade inte ha läst min journal innan besöket. Hon frågade mig vilka psykiska problem jag har, och när jag svarade att jag lider av social fobi och ångest samt i perioder även av nedstämdhet så började hon prata om att SSRI-preparat kan hjälpa mot det...så då fick jag ju upplysa henne om att jag redan går på både det och stämningsstabiliserande tabletter (som ju psykiatrin, det vill säga numera hon, skriver ut åt mig). 💊 Jag upplyste även om att jag fram till relativt nyligen även tagit Theralen-tabletter, men att dessa inte säljs i Sverige längre. Läkaren förnyade mina befintliga recept på Sertralin och Quetiapin och skrev även ut två nya recept åt mig på Lergigan och Theralen-droppar som ersättning för Theralen-tabletterna. Jag är lite nojig när det gäller att börja med ny psykofarmaka, men efter att ha läst lite om Lergigan känns åtminstone den rätt okej. Theralen-droppar är jag dock mer skeptisk till, då de är på högre dos än tabletterna och riskerar att förvandla mig till en zombie - vilket verkligen inte fungerar i mitt liv. Så dem kanske jag struntar i. 

 

Läkaren hade bråttom iväg efter att ha konstaterat vilka mediciner jag skulle ha, så sedan blev jag ensam med sjuksköterskan en stund. Vi pratade bland annat om den helt absurda situationen med min psykolog som jag har/haft genom psyk och som ju håller på att överge mig nu under hösten utan att psyk lyckats erbjuda mig någon annan samtalskontakt - vilket är anledningen till att jag själv ordnat den saken genom att kontakta Mindler. Sjuksköterskan ska ta upp frågan med ledningen igen hur det kunnat bli såhär, vilket jag tycker är bra att hon gör, men jag hyser inga större förhoppningar om att psyk kommer vaska fram någon ny psykolog åt mig - åtminstone inte utan att jag kommer behöva stå i orimligt lång kö igen (sist tog det ju 15 månader)... Så jag fortsätter hos Mindler tillsvidare. Sjuksköterskan frågade hur jag tycker att det fungerar. Tja, så länge tekniken fungerar och psykologen dyker upp till våra samtal så fungerar det bra, även om jag förstås tycker att 25 minuter är alldeles för kort tid för ett psykologsamtal. 🤷‍♀️ 

 

Sjuksköterskan frågade även hur jag upplever hela coronasituationen, då det är vanligt att personer med psykisk ohälsa mår ännu sämre under rådande omständigheter. Jag konstaterade att det som känns jobbigast för mig är hur begränsad tillvaron blir, med alla evenemang och aktiviteter som ställs in. Att så mycket som känns viktigt bara försvinner. Och att jag ibland fylls av dystopiska tankar om att det ALLTID kommer vara såhär, att coronaviruset är här för att stanna och att tillvaron aldrig kommer bli sig lik igen. 😔