Gårdagen började ju bra och slutade dåligt. Idag blev det precis tvärtom. Jag kände mig nedstämd och ängslig under morgonen och förmiddagen, men sedan släppte det och jag började känna mig riktigt munter - och det gör jag fortfarande. 😊👍 Välkommen till den känslomässiga bergochdalbanan... 😖🎢

Tillvaron fortsätter att vara annorlunda och begränsad på grund av coronaviruset. Jag kastade en sorgsen blick på teatern när jag gick förbi den imorse, och undrade när jag kommer få återvända dit igen... 🎭😔

Kvällens partipolitiska styrelsemöte, vilket i vanliga fall skulle ha kombinerats med middag hemma hos någon av oss, genomfördes som ett videomöte - vilket kändes både mer och mindre jobbigt än att träffas IRL...jag avskyr att se mig själv på video och jag ogillar i allmänhet att prata i telefon, men samtidigt tog det ju inte lika mycket energi att sitta hemma i köket och prata i en halvtimme som att åka hem till någon i flera timmar (även om det ju är supertrevligt så är det väldigt psykiskt påfrestande för mig). 📱♀️

Imorgon kväll skulle jag ha haft en fikadejt med finaste Monika, men hon messade igår kväll (vilket jag såg först imorse) och frågade om vi kan skjuta på det tills coronasituationen lugnat ner sig lite. Verkligen jättetråkigt, men jag har full respekt för att hon vidtar försiktighetsåtgärder för att skydda känsliga personer i sin närhet. Hoppas verkligen att vi kommer kunna träffas snart! ❤

Världen krymper och tillvaron begränsas. 😔 Så varför känner jag mig ändå så uppåt idag? Mycket har nog med vädret att göra. Vilken härlig vårdag det har varit idag! Soligt och (relativt) varmt...och under lunchpromenaden såg jag två nässelfjärilar. ☺☀️🦋🌸